Japan har kulturellt genom historien antingen levt under stark påverkan från Kina eller helt isolerat från omvärlden. Historien har på så sätt påverkat det japanska folkets egna sätt att bygga trädgårdar. Vi besökte Christiana och Mikael Nilboms japanska trädgård i Skåne.
De första japanska trädgårdarna byggdes för fest och dans men genom århundraden har deras uttryck förändrats. Tidigare japansk trädgårdsarkitektur var starkt influerad av Kina. Under den epok som kallas Heian (år 794 –1185) präglades aristokratins trädgårdar av förlustelsebetonad öppenhet. Även om de japanska trädgårdarna då visade upp inslag av buddhistisk symbolik, att i komprimerade form återskapa naturens skönhet, påminner de ändå mycket om de kinesiska förlagorna. På 1100-talet, efter en längre tids japansk isolering och liten kontakt med Kina, börjar den, vad vi tycker, unika japanska trädgården att ta form.
Zen-buddhismen fick sitt riktiga genombrott i Japan på 1200-talet
Långt senare, runt 1500-talet, börjar stiliseringen av naturen och minimalismen i zen-buddhistiska tempel. Ofta fanns där bara stenar och grus och de kallades för ”kare-san-sui”, vilket betyder ”torrt landskap”.När trädgårdarna flyttade in från tempel och residens till, de strikt rutnätsindelade, städerna blev de mindre till sin yta. De blev mer blickfång istället för platser ämnade för aktiviteter.
Zen-buddhismen fick sitt riktiga genombrott i Japan på 1200-talet. Budskapet om enkelhet och anspråkslöshet är den faktor som har haft störst påverkan på vilka strukturer vi idag kopplar till en japansk trädgård. På modernt konstspråk talar vi om ”less is more”.
Text & Foto Johan Lotand